krullpippi

Jag blir så trött, den här Iran skiten tar kol på mig. Fick ett samtal om att de attakerat Ashraf där min mamma håller till. Jag blir orolig , men vågar inte ens tänka tanken om att hon kan fara illa. Alla säger så olika saker, på vissa låter det osäkert och på andra tvärtom. Media kan man inte lita på så jag vet inte vad jag ska göra. Ser och förstår bara att något inte stämmer.

Kan det inte bara bli Fred på jorden. Jag vet att det låter larvigt, men i sånna stunder kan jag inte annat än vädja , eftersom inget verkar fungera. Jag vet att det händer massa saker i världen men detta e vad jag e insatt i. Jag känner knappt några krafter till detta heller , trots att jag borde  Allt tog så mycket energi från mig sist jag hade svårt att konsentrera mig på något annat än kriget. Så jag blev nästan tvungen att stänga av. SÅ fort något blir jobbigt vänder jag och går. Jag vill inte men jag e totalt maktlös.

Jag ser lilla Celine och jag kan inte vara olycklig när jag ser henne. Nu sover hon och jag börjar självklart fundera.
Åhh samtidigt som jag vet att mitt liv fortgår normalt och  måste göra det eftersom det är min uppgift att leva fullt ut när jag har möjligheten men det är svårt att blunda för det som händer och jag vill blunda samtidigt som jag inte vill . Önskar jag var stark eller svag -  inte nått där mitt i mellan.

I min värld skulle alla vara lika trygga som Celine, men min värld existerar bara om de som kan hjälper till längre. Om inte ens jag hjälper till , då kanske inte min värld finns. Jag suger faktiskt i den här punkten. ja det gör jag . Fan . Och jag vet , det är inte synd om mig.





Hon är en ängel i en trygg- lagom trygg del av världen. Och jag är helt opartisk när jag säger att hon kommer att bli något stort. <3

FRED