LUCIA
En gång var jag Lucia i Milano på ett sjukhus det var för cancersjuka barn och för gamla.....Det var väldigt gripande och rörde till i min själ. Efter att jag gått ett varv bland barnen sprang jag bort, jag satte j mig på en stol och bara Grät och grät. Jag kunde inte sluta....det gjorde så ont i mig att se små vackra italienska barn med stora vackra ögon ligga och må så dåligt.
De hade slangar och plåster och allt möjligt överallt och att se deras trötthet och deras föräldrars uttryck var bara tungt....men de som hade det tyngst var dom....jag gillar inte att inte kunna hjläpa det är så jobbigt att vara maktlös..... ush ...Jag är verkligen lyckligt lottad som är frisk. <3 tack
ett foto på vägen hem för att visa så mkt stearin jag hade i håret.....
De hade slangar och plåster och allt möjligt överallt och att se deras trötthet och deras föräldrars uttryck var bara tungt....men de som hade det tyngst var dom....jag gillar inte att inte kunna hjläpa det är så jobbigt att vara maktlös..... ush ...Jag är verkligen lyckligt lottad som är frisk. <3 tack
ett foto på vägen hem för att visa så mkt stearin jag hade i håret.....
Kommentarer
Trackback
