krullpippi

KÄNSLAN AV ATT ÅKA UT!

Känslan är obeskrivlig. Ja ordet obeskrivlig har aldrig varit mer ängeläget än nu, inte heller är ordet vemod, ångest , sorg , tomhet och total CHOCK så passande som nu. Man kan tro att jag enbart är chockad över att jag åkte ut, men så är inte fallet, just nu är jag mest chockad över min REAKTION på att jag åkte ut. När jag stod där och fick veta att jag var en av de som fått lägst röster blev jag alldeles yr, det var en skum känsla. Jag tappade helt uppfattningen av allt annat som hände omkring mig. När jag sen fick se att Lisette (som jag ser som en av de starkaste i tävlingen) hamnar vid min sida så blev det riktigt dimmigt. Jag försökte möta Juryns blickar men de var helt suddiga! Jag kan inte beskriva med ord hur det kändes att stå där. Min kropp har ALDRIG tidigare reagerat så starkt på något i HELA mitt liv och då har det hänt en del trots allt. Sedan fick jag höra att jag var den som fick åka hem , DÅ blev jag helt matt….livet nästan rann ur mig på något vis. Jag vet att det kan låta jättefånigt men Jag började se svart och sedan flimrigt och sedan vek sig min knän flera gånger. Man kan se det i filmen på svtplay att klänningen svajar lite för att min knän inte lyder och att jag går åt fel håll och är totalt sinnesförrvirrad. Jag var inte kvar i rummet. Hela den sista sekvensen var bara en stor ansträngning att ens kunna STÅ på två ben. Och då ska man veta att den tjejen har överlevt krig, blivit bortlämnad av sina föräldrar vid 4 års ålder. Placerad i fosterfamilj för att sedan placeras på ungdomshem i 4 år. Jag tittade precis på programmet och ser att mina känslor syns betydligt mindre än vad de kändes iallafall. Jag tror inte någon tittare kan känna i närheten av allt det jag kände när jag åkte ut. Man måste uppleva det för att veta.

BITTER OCH VÄNTAR PÅ MIRAKEL
Jag kan nog inte riktigt släppa hela Juliagrejen, jag är verkligen inte klar, jag skulle fått lite mer tid. Vad hände? Jag hann bara göra 2 ballader och en mans-låt! I dessa veckor har jag bara gått och suktat och lääääängtat efter det där Coola Showdansnumret ( DEN DÄR SHOWSTOPPERN) som jag hoppats att få göra snart! Jag känner att spralliga ShowParwin aldrig riktigt fick göra Entré. Jag vet att jag låter bitter men jag är det och jag kan inte låtsas som annat. Inte just nu, Det sköna är att jag vet att det går över. Jag ska tillåta mig själv att vara ledsen ett tag till. Det brukar sköta sig med tiden så länge jag är ärlig och uppriktig mot mig själv. Det lustiga är att jag tycker jag skulle vara kvar så pass mycket att jag nästan bara sitter och väntar på ett mirakel. Lite sån Klischemirakel i stil med ” Rösterna var felräknade Parwin Kan återvända ” Eller , ” Hela Sverige Bojkottar Jakten på Julia efter att Parwin åkte ut” eller ”Roine vägrar koreografera om inte Parwin är med” HAHAHAHA okej jag överdrev, inte riktigt så men nästan. Nu vet ni iallafall att min livliga fantasi består i de flesta lägen hehehe skönt det! Jag väntar på ett mirakel men Konceptet funkar inte så. Jag är ute ur leken! AJ det gör ont!

ATT SAKNA, UTAN INNEBÖRDES ORDNING!
Saknar att Hacka på Pontus (Juliornas kontaktperson) och ”mobba” honom för alla de småmissar som han gör hipp som happ . Kommer sakna att han ger mig onda ögat när jag klagar och att han alltid tjatar om vart jag ska befinna mig (vilken tid) och var minst 20 gånger under en och samma timme. Hur ska jag nu veta var jag ska befinna mig? Det är nu jag behöver dig Pontus. Kommer sakna Denise morgonfyspass och hennes fantastiska amerikanska attityd där hon ständigt sprider komplimanger till alla när hon ser något fint i dem. Hon ser ofta väldigt mycket vackert. Kommer sakna Roine som FAN, Det var som fan vilken grym koreograf han är.Dessutom jobbar Roine på ett Kul sätt. HAN ÄR ROLIG ATT JOBBA MED, Niklas är inte med oss så mycket som vi kanske vill men även det samarbetet har varit ett privilegium och jag ville verkligen jobba mer med honom. Kommer självklart sakna alla Julior. Vi ses där ute på Scenerna ihop senare i livet skulle jag kunna tro. Kommer sakna Johan Wester och hela teamet som jobbar med programmet. TACK ALLA NI! Ni är ett TOPPEN Team! Jag vill att ALLA ska veta det.

ASLUTNINGSVIS
För att berätta hur min söndag såg ut så börjaden jag dagen med Brunch på Sirap tillsammans med min syster Jasmine. Vi åt och skrattade och grät och peppade mig båda 2 och kollade på den hemska bilden i Expressen. Mitt i allt det här så kommer (Mums Mums) Måns in och kommer mot mig jag tittar på honom säger Mååååns jag har åkt uuuuuuut. Han svarar att han vet , han hade inte sett programmet men hade fått veta det. Jag får en kram ,Sen blev vi presenterade för mycket mycket vackra Marie och jag pratade massor om dödsscenariet sedan drog vi vidare. När vi kom ut började vi gapflabba över att det är så sjukt, vad är oddsen att jag sätter mig och käkar Brunch på Sirap dagen efter att jag åkt ut och så kommer dom två in?  Men Livet e ju kul.

Det är nu jag ska skriva nåt fiffigt positivt i slutet. Och det ska jag , en sanning som ni alla redan vet men också en uppmaning. Jag vill uppmana svenska folket att sluta ”tröströsta” och spekulera eller tänka för mycket utan att bara kort och gott rösta på sin favorit som MUSIKALARTIST. Den som berör och berättar och inte den som ser ut si eller så eller passar med Måns eller inte. Detta är på riktigt och det är lite förnedrande att åka ut så tidigt pga ”fel” anledning.

Sen vill jag bara säga sanningen och det är att jag har varit kanske den lyckligaste Parwinen på jorden som fått vara med om det här och att jag kommer klara mig som alltid. Men det visste ni redan  KRAM OCH TACK FÖR STÖD OCH PEPP. TACK TILL ALLA som visar sin kärlek allt från folk på gatan till vänner och folket i branschen.